Love kills, over and over.

Utslagen tjej ligger i soffan. Har precis tagit min kvälls-springtur och är så jäkla nöjd, nytt personbästa - hela 2 ½ minut snabbare än mitt förra rekord och 7 minuter snabbare än när jag sprang samma sträcka 9e maj. Vad hände där lixom? Äh, nöjd i alla fall! 
Annars så jobbar jag på, en till jobbadygnetruntiprincip-vecka och sen återgår jag till mina kvällar. Can't wait, 4 dagar kvar.. Har åtminstone en riktigt rolig helg att se fram emot förhoppningsvis! 
 
Nu ska jag sova, är helt utpumpad. 
 
(Och just det.. Belgien borde vunnit Eurovision, punkt slut! )
 
 
 
 

Work hard, play hard.

Men woah.. Det här är inte gnäll, jag konstaterar bara! För att hänga på jobbet mellan 8 på morgonen till 21/22 varje kväll, det är tufft. Man blir trött i huvudet och kroppen. Men det kommer vara så värt det när lönen kommer nästa månad, tillsammans med min skatteåterbäring (16 000 kronor får jag tillbaka i år, katchiiing.. ) Då kommer det kännas värt helt plötsligt.
Det jobbigaste är att man inte hinner med att ha något liv dock. Tur att jag har en mamma som ställer upp och hjälper mig med min häst, för som ni säkert förstår så är det näst intill omöjligt att hinna till stallet.. Och på fredag kommer mina Kolmårdisar hit, känns just nu stressigt! Måste hinna städa och fixa och hinna till systemet och allt innan det, hur ska det gå till när jag slutar 17 på fredag och dom ska komma 19? Ae säger jag bara.
Nu ska jag faktiskt sova så jag orkar med i morgon, om 7 timmar ringer klockan !

 

Sprang min första mil häromdagen, skapligt nöjd :') Och vet ni? Jag blev inte ens slutkörd!


We'll come clean.

 
Just give me a reason
Just a little bit's enough
Just a second we're not broken just bent
And we can learn to love again

It's in the stars
It's been written in the scars on our hearts
That we're not broken just bent
And we can learn to love again

I am not a robot.

Hey, jag lever, faktiskt. Även om det var alldeles för länge sen här.. 
Egentligen har jag ingen lust att skriva, alls. Men lovade min finaste Sofia i lördags att jag Skulle skriva något i bloggen för hon börjar bli trött att varje gång hon tittar in här så möts hon av rubriken " I make the rules as I go " och det började bli lite tjatigt tydligen ( don't blame her! ) Men jag lovar, jag ska bli duktigare, med tiden!
 
Vad ska jag skriva då? Nej tyvärr Sofia, har ingen lust att skriva faktiskt. Ingen lust med någonting ärligt talat. Kan inte låtsas att jag är glad när jag inte är det, inte ens i bloggatmosfären. Tyvärr allihop.. Har tillbringat dom två senaste dagarna med att hänga på jobbet mellan 8-22, skulle gärna tillbringa dygnet runt där om jag fick för att slippa tänka. Men i morgon är det nattjobb igen,10 härliga timmar innan fyra dagars ledighet..
 
Noone knows what it's like, 
To be the bad girl 
To be the sad girl
Behing Blue eyes..

RSS 2.0